Dagdrömmare

Många saker kan hända på samma dag. Jag har till exempel noga uträknat att det i genomsnitt lyfter två plan varje sekund. Detta innebär förstås också ganska mycket förorening, men enligt andra uppfattningar betyder det också en människas nya resa (och också kanske ett djurs, men vid eftertanke tillhör människor också djuren, dock lämnar vi inte så mycket tankar till detta faktum). Kanske ska någon åka till Hong Kong för ett jobbmöte som kan innebära den här personens öde, det viktiga beslutet, hur många papperslappar kommer jag att tjäna? I just denna sekund måste minst hundra människor fria till varandra. Är jag korrekt?
   Detta är en ny dag. Det är ett faktum. Det är en ny dag. Varken underbar eller sorglig. Det får man väl se när man vaknar upp, dömer av olika utryck. Om man bestämmer sig redan från början att den här dagen är helt och genomruttet hemsk, då blir dagen utan tvekan också hemsk.
   Nej, jag är ingen positiv människa som ser livet med andra, nya och friska ögon och bekantar mig med livets godsaker och tycker att man ska ta livet som det kommer för det är helt UNDERBART i alla fall. Jag tycker bara att vissa negativa påståenden om dagar är ganska överdrivna. I övrighet kan jag väl också framstå som en negativ människa. Om man tittar närmare på saken har jag ju bara svarta kläder samt jag älskar regn och tycker att blod luktar jättegott. Det man dock kan fundera på när man tänker på allt det här är hur detta kom sig att bli negativt. Ingen har bestämt vad som är negativt och vad som är positivt. Bara vilka attityder som är positiva och negativa, right? Tråkar jag ut er alldeles för mycket nu? Okej, jag förstår er. Jag är i grund och botten en ganska tråkig alldaglig människa med sina kvalitéer och brister. Precis som någon annan, kanske. För ingen är väl perfekt? Eller vad anser du? Anser du möjligen att alla är perfekta eller att ingen är perfekt? Jag kan tycka att det här är en intressant fråga, men jag är väl ingen expert...
   ”Sam! Vakna! Vart i helvetet har du lagt min mobil?”
   Jag gömmer mig i täcket och blundar. Min sovmorgon är faktiskt en viktig del av den här fredagen. En timmes tid av mycket intressanta tankar att ägna sig åt. Musik och några av mina favoritserier kan man också tillbringa denna timme till. Självklart allt kvar i sängen. Vad tror ni om mig? ”Om jag nu så behöver påminna dig, Sandra, tror jag inte på helvetet, därför skulle det vara väldigt svårt för mig att säga just vart i helvetet jag har lagt din mobil, eftersom att helvetet i min värld inte existerar, eller i alla fall inte finns i samma form som detta rum, och därför tror jag att det är ganska omöjligt att lägga din mobil i helvetet, och om helvetet enligt allas fantasier skulle bestå av djävulen, eld och lava så skulle den nog också ha brunnit...”
   ”Allvarligt, det här är fukkin VIKTIGT!”
    Sandra river bort mitt täcke från sängen. Detta gör mig riktigt irriterad, men jag vill faktiskt inte slösa bort min sovmorgon på ilska. Sandra gör det dock väldigt svårt. Tillexempel när en ilsken Sandra försöker förklara för mig hur viktigt den här dagen är (det här är dagen, Sam?! FATTAR DU INTE? DET HÄR ÄR MIN DAAAG!).
   ”Sandra”, säger jag och avbryter henne mitt i en mening. Jag kliver ur sängen med min gråa pyjamas och ser på henne. ”Hur ska jag ha någon aning om vart din mobil är?”
   ”Jag veet intee”, hon ser så ynklig ut, ”men jag behöööver deeeen.”
   ”Jag förstår det”, säger jag och verkligen försöker se lite medlidsam ut. ”Men jag vet inte vart den är. Såvida du inte letat i din jackficka, kanske? Om jag minns rätt är det där den brukar vara.”
   Jag följer med henne ner till hallen för att leta efter den. Efter lite letande hittar vi Sandras mobil (jag lovar att jag har letat överallt jag svär tänk om jag har glömt den där borta sam jag lovar att jag har glömt den där borta, nej men titta här är den ju!).
”Tack.” Sandra ger mig en systerpuss på kinden, öppnar dörren och trycker ner halsduken över huvudet. ”Vi ses imorgon!” ropar hon och sedan stängs dörren med ett BANG. Det hörs ett kvävt förlåt utifrån. Antagligen för att hon smällde i dörren så hårtEn typisk sandra-sak.

 

//: annorlunda från vad jag brukar skriva, men ja :) ://

 

Stockholmsgata
RSS 2.0